I dag såg jag honom. Vi satt i matsalen och han stog i mat kön så fucking jävla snygg! Jag blir skit ledsen när jag vet att jag aldrig kommer att få honom. Jag gav honom en kanelbulle på kanelbullens dag hur jävla modigt var inte det! Jag gick farm alldeles själv jag vågade göra det. Med hjälp av mina underbara vänner. Va fan säger han inte tack för? Han fattar inte hur svårt det var att göra... Hur jävla mkt han betyder för mig. Jag vissar inte det för någon att det var svårt att jag var rädd att han skulle börja skratta elr något för det var jag faktiskt. Men det gick bra. Vänner, jag tkr att skol året har blivit lite roligare över den här "Hellgren historoen" elr "Hellboy" ; ) som ni kallat honom (Maria). Jag tkr det det har blivit lite roligare liksom jag vet inte, jag har liksom fått något att verkeligen kämpa för. Något som jag tyvärr inte fick...

Och nu när jag gjorte det känns allt jag gjort ganska onödigt... <3

Jag saknar dig så mkt mer än vad jag trodde att jag någonsin skulle göra.

Faktiskt. Det är sjukt mkt mer än vad jag trott att jag skulle.

Och jag saknar dig mer när jag hör att du inte har det så kul.

Jag vill  att du mår bra. Det vill alla. Du vet att du kan komma hem.

Men det vill du inte heller. Jag vet inte varför men jag förstår dig.

Jag vet att du inte kommer se det här. Men du vet att pappa betalar.

Du får en bil du får en flygbilljett hem, du får det mesta.

Om du säger till. Glöm inte det.

Jag saknar dig älskade syster...